Ha självrespekt – var ingen mobbare

När jag blev ombedd att skriva detta, var jag klar över vad jag skulle skriva om. Jag hade en skräckupplevelse med en svarttaxi precis innan jag flyttade till Sverige. Eftersom jag växt upp i amerikanska Södern, var jag bara alltför medveten om rasmotsättningar mellan svarta och vita. Jag föddes litet för sent för att hamna i den allra värsta fasen, men berättelserna om både fysiskt och psykiskt kränkande våld hade förts vidare från generation till generation svarta familjer och genom historiska tidskrifter och massmedia i denna kultur under förra seklet. Som tur var för mig, uppfostrades jag av en mycket stark och stolt bi-racial -kvinna.

Min mamma var till hälften svart, en fjärdedel Sioux-indian och en fjärdedel italienska. Hon var inte så stark när det handlade om hälsan, som plågade henne genom hela livet, men när det gällde att uppfostra sitt enda barn, var hon fast besluten att ingjuta i mig allt hon själv lärt sig under livet för att göra mig till en självständig, välutbildad, respektfull människa med så stor självkänsla som möjligt. Jag gick i de bästa skolorna, gick ut med de bästa betygen. Jag visar stor respekt för alla i min omgivning, oberoende av ras, uppväxt eller religiös tillhörighet, och … OK, jag jobbar fortfarande med självkänslan, men jag har ju några år på mig.

På något sätt lyckades jag växa upp i den Djupa Södern, gick i skolor där majoriteten av eleverna var vita, och blev inte en enda gång kallad ”n”-ordet. Jag har fortfarande problem att säga det, än mer att skriva det. När jag var i tjugoårsåldern minns jag att en äldre, vit man gick förbi mig och muttrade något ohörbart som liknade ordet, men han vände sig aldrig direkt mot mig, så det satte inga djupare spår i mig. Det var inte förrän en solig sommardag i Stockholm, på väg tillbaka till mitt hotell, som detta skulle förändras för mig.

Jag hoppade in i en taxi för att åka till hotellet, och visade taxichauffören, som sannolikt var från Mellanöstern, adressen som stod på ett papper. Han sa OK och åkte iväg. Efter ungefär fem minuter körde han av vägen för att öppna något som såg ut som en kartbok. Jag väntade ett par minuter och sedan frågade jag: ”Vill du att jag ringer någon?” De som känner mig, vet hur extremt dåligt lokalsinne jag har så för mig att ringa någon för att fråga om vägen var lika naturligt som att beställa en kopp te. Det var tydligt att den här chauffören inte kände på samma sätt. Han tittade på mig och sa: ”Ut ur min taxi, djävla ’n’…”

Jag blev så tagen att jag inte ens började gråta förrän jag stod mitt i Stockholm i det skarpa solskenet. När han körde iväg hade jag inte en aning om var jag var eller i vilken riktning jag skulle gå. Jag ringde min manager som kom och räddade mig. När hon hade lugnat mig berättade hon att jag hade tagit en svarttaxi och att jag skulle hålla mig undan från dem, eftersom de har sina egna regler om hur de behandlar sina kunder … det skulle man minst sagt kunna säga!

Det riktigt ironiska var att här var denne man, uppenbart från Mellanöstern, som körde en svart kvinna i Stockholm, Sverige, och som kallade henne för ”n”-ordet … I USA existerar ett extremt skymfande uttryck för personer från Mellanöstern, lyssna bara: ”sand n……s”. Det var surrealistiskt.

Detta hände för fjorton år sedan, och som jag sa i början av den här berättelsen, var jag säker på vad jag skulle skriva om. Jag har inte råkat ut för något annat förrän alldeles nyligen på Facebook. Jag postade ett foto på min pappa och mig från Alla hjärtans dag, varpå en arabisk gentleman så vänligt skrev på arabiska: ”Det här förstör Alla hjärtans dag, jag hatar dessa människor. Inga svarta.” En annan gentleman svarade ”Jag också”. Jag blev inte ledsen för att det var jag som utsattes … utan för min 80-åriga pappas skull, han som redan gått igenom tillräckligt av detta!

Så ni ser, mina vänner, detta pågår och har pågått alldeles för länge. Vi använder dessa nedsättande uttryck för att identifiera och peka ut personer och raser. Varför? Vad tjänar det till, förutom att ytligt försöka höja individers självkänsla, sådana som inte haft lyckan att uppfostras av min mammas gelikar. Individer som inte uppfostrats att ta hänsyn och respektera andra oberoende av deras ras, tro, religion eller deras hudfärg. Men du kan ju inte förväntas respektera andra förrän du lärt dig att respektera dig själv. Personer som kallar andra för saker gör detta bara för att de känner ett behov av att trycka ner andra för att de själva ska må bättre. Det är samma mentalitet som en mobbare.

Rasism är rädsla. Låt inte rädslan styra dig.

 

LAGAYLIA FRAZIER flyttade från Florida till Sverige 2001. Idag är hon svensk medborgare och en av våra mest uppskattade artister. 2015 har hon turnerat flitigt bl.a. med LaGaylia Soul Unit och med Rhapsody in Rock’s 25-årsjubileum. Under hösten färdigställer hon sitt nya album som släpps 2016. Under november-december uppträder hon med sin julkonsert ”The Soul of Christmas” på Saltsjöbaden i Ystad.

 

Foto: Olle Lundin

 

Gillade du berättelsen? Sms:a TESKEDSORDEN 50 till 72901 så bidrar du med 50 kr till Teskedsordens arbete för mångfald och Tolerans. Teskedsorden har 90-konto och granskas av Svensk Insamlingskontroll.  Läs mer här.

Här kan du signa upp på vårt vänbrev!

KONTAKTA TESKEDSORDEN