I grundskolan var jag en livlig pojke med mycket energi. Jag var orädd, glad, busig, social, pratade konstant och hade svårt för att koncentrera mig på lektionerna. Detta var inget som var unikt för just mig där och då, det var fler elever i min skola som var lika energiska som jag var, men få av dem behövde gå igenom den särbehandling som jag skulle få göra.

Än idag mins jag kvartsamtalen med henne. Orden som min lärare uttalade om mig skulle eka i mitt huvud under flera år framöver och sätta djupa spår:

”Rikard är ett problem för denna skola, vi vet inte vad vi ska göra med honom. Han är ett stort problembarn och vi tror att han lider av någon form av ADHD.”

Jag kan minnas tårarna som föll ner ifrån min fantastiska mammas kind efter mötet, klumpen i min hals, sorgen över att jag hade svikit mina föräldrar och mig själv, känslan av misslyckande, men framförallt hur jag lät min lärares ord bli min verklighet.

Efter den dagen var jag aldrig mig själv längre. När jag tittade mig själv i spegeln, såg jag inte längre den där charmiga, orädda och busiga pojken som älskade livet. Istället såg jag en 13-åring med ADHD som jag skämdes över.

Jag tog det väldigt hårt att jag hade blivit placerad i ”problembarnsfacket”. Det dröjde inte länge innan mitt nya jag även blev accepterat av mina klasskamrater (dock inte av alla). Därefter fick jag ofta höra hur dum jag var, skamvrån blev allt oftare min plats och när väl något hade inträffat på skolan så riktades titt som tätt skuldens fingrar mot mig – problembarnet.

Att min pappa är från Kroatien och min mamma svenska gjorde inte saken lättare för mig att finna gemenskap med mina skolkamrater, för det fanns ju ingen riktig plats för en ”halving” som jag, varken bland svenskarna eller bland invandrarna. Istället sökte jag mig till dem som precis som jag kände sig utstötta, mobbade, annorlunda, förbisedda och nertryckta – för där fanns en form av smärta och gemenskap som vi kunde dela.

Skolan fanns ju där för att hjälpa oss alla att växa som individer, ge oss både bra kunskaper och värderingar och en trygg grund att stå på så att vi därefter skulle kunna ta oss an livet fulla av motivation, energi och en stark önskan att vilja lyckas. Tyvärr lämnade jag grundskolan med en bitterhet och en känsla av jag var dömd till att misslyckas med min skolgång och mitt liv.

När jag var 20 år gammal skulle mitt liv nå en vändpunkt. Till vår dåvarande skola kom en framgångsrik föreläsare som pratade om att alla människor i stort sett hade samma förutsättningar i livet, och att den riktigt stora skillnaden mellan dem som lyckades och dem som inte gjorde det var att framgångsrika människor arbetade betydligt mer intensivt och passionerat med sin egen personliga utveckling och förverkligandet av sina drömmar – det vill säga på att bli just den person de alltid drömt om att de skulle kunna bli.

Det där inspirerade mig sjukt mycket och för mig var det startskottet. Att jag skulle lyckas bevisa för mina gamla lärare, skolkamrater och deras föräldrar att de hade fel om mig, det blev min drivkraft och slutligen min stora revansch.

Idag ca 10 år senare och med tusentals timmar investerade i personlig utveckling föreläser jag i skolor och på företag inför tusentals människor om ledarskap, motivation och karriärutveckling. Jag är både skribent för motivation.se och mental coach och mentor för elever och topptalanger runtom i Europa. Jag är delägare i ett flertal företag, vd för en snabbt växande resebyrå och ansvarig för försäljning till globala kunder i Sverige på världens största IT-företag Hewlett Packard (HP).

Nu när jag tittar tillbaka på min långa och tuffa resa med alla dess motgångar, så blir jag stolt. Min absolut jobbigaste uppgift var att börja tycka om mig själv som person och förändra min syn på mig själv, från att i skolan ha varit problembarnet utan en framtid – till att bli den person som samma människor nu ser upp till, och att samma skolor som tyckte att jag var ett stort problembarn idag istället betalar för att jag ska komma tillbaka och föreläsa och utbilda deras elever inom framgång. Men för mig var den största belöningen att jag gick ifrån att vara killen som skämdes över den person jag var, till att idag älska mig själv för den person jag är.

Med min resa har jag bevisat både för mig själv och för andra att det finns hopp för oss alla. Det spelar ingen roll vem du är, hur du ser ut, vilka förutsättningar du har, hur annorlunda du är eller varifrån du kommer, för du är unik och kan uträtta fantastiska saker om du vill. Det är du som i slutändan bestämmer om du ska bli en vinnare i livet eller inte. Du har en oändlig potential inom dig och kan förverkliga alla dina drömmar och bli den person du alltid önskat att du var, om du bara själv tror att det är möjligt.

Jag tror på dig.

 

RIKARD UTKOVIC är entreprenör, ledare, motivationsskribent och en flitigt anlitad inspirationsföreläsare. Han arbetar på Hewlett Packard, i ledande position med försäljning till globala kunder, och han är grundare till resebyrån Upplev Kroatien. Rikards texter på motivation.se har lästs av tiotusentals människor runt om i Sverige. Han har en yrkesutbildning inom ledarskap och försäljning samt har studerat systemvetenskap, psykologi och ekonomi.

Foto: Nadia Asp Zayed

 

Gillade du berättelsen? Sms:a TESKEDSORDEN 50 till 72901 så bidrar du med 50 kr till Teskedsordens arbete för mångfald och Tolerans. Teskedsorden har 90-konto och granskas av Svensk Insamlingskontroll.  Läs mer här.

Här kan du signa upp på vårt vänbrev!

KONTAKTA TESKEDSORDEN