Vit makt. Den som antagligen anses vara den högsta och renaste formen av makt. Det är den som är den upplysta, intellektuella, den väldoftande. För en majoritet en helt omärkbar kraft som finns runtomkring oss och andas in i oss genom varje por.

Vit makt. Ett ord som vi tagit bort även om allt som det står för finns kvar. Nu signalerar vi vår elitism med upplysning och kunskap i överflöd, om allt ifrån transfetter och organisk latte till ateism och friskvårdsavdrag.

Vi är fria, självbestämmande och inte fast i gamla vanor och reformer. Vi är ett modernt land som skulle laga hela världen om de bara lyssnade på oss och lärde av oss!

Jonas lärde de andra killarna i klassen att om man viker handduken på ett visst sätt och sen doppar tippen i vatten kan man få till den absolut hårdaste snärten. Negrer är slavar och slavar ska piskas. Jag var inte så stark, så det räckte med två personer för att hålla fast mig.

När man växer upp finns det alltid en ålder då man känner att man inte vill sticka ut. Man vill bara vara som alla andra. Jag som var adopterad ifrån Sri Lanka lyckades aldrig passa in, även om det enda som skilde mig ifrån dem var min hy.

”Vi är säkra på att dina riktiga föräldrar är slaktade”, sa Anders. ”Någon har spikat upp din mamma på väggen och dragit ut fingernaglarna.” Jonas fortsatte om hur de hällt salt i deras ögon och sytt igen dem. Stefan sa att de dog skrikande när de sakta skar bort deras hud.

Min ras var som den där faktorn jag aldrig tycktes kunna skydda mig emot. Plötsligt, när jag minst anade det, kom det hoppandes på mig och jag kunde aldrig förutspå det.

Man lärde sig att analysera och alltid vara på sin vakt för att bli som de andra.

”Du är smutsig, jag kan hjälpa dig”, sa Anders, och innan jag hade hunnit skrika nej kände jag hur hans varma saliv rann ner för nacken. Han tog tag i min krage och gnuggade den mot mitt skinn. ”Det funkar inte”, sa Jonas som också anslutit sig, och han harklade sig innan han spottade.

Men jag lärde mig till slut, att det jag var aldrig ansågs som okej. Jag var det som förstörde renheten, en påminnelse om det ociviliserade. Något så långt ifrån Svenskhet som man kunde komma.

”Det är något jag alltid undrat, Martin.” Jag såg flinet i Klas ögon och jag höll andan i väntan på vad som skulle komma. ”Du är ju en blåneger och jag undrar bara om ett blåmärke syns på dig?” Slaget träffade min axel och jag bet mig i kinden för att inte skrika. Ett andra slag träffade mitt revben och jag sprang bort längs korridoren medan de andra stod kvar och skrattade … De skulle i alla fall inte få se mig gråta.

Jag växte upp med svenska föräldrar med en svensk kultur. Jag bröt inte på något annat språk och jag tillbad inte en annan Gud. Mina referensramar var likadana som alla andras i det lilla samhället där jag växte upp. Förutom att jag var brun.

”Martin, tycker du att det är rasistiskt bara för man säger negerboll?” Jag hatade ordet. Neger var det de kallade mig när de hatade mig, och att höra det gav mig gåshud.

”Dom säger att man är rasist om man lyssnar på Ultima Thule! Martin, tycker du vi är rasister?” hånflinade Tommy.

Jag hatade dem och jag ville skrika till dem att de var rasister allihop, men jag visste vad det skulle innebära så jag riktade ilskan inåt.

Jag var en bricka som användes för att upprätthålla deras storhet. Jag var ett alibi för att låta dem fortsätta med sin rasistiska kultur. Att alla människor har lika värde har alltid varit tydligt utsagt, men vi har alla hjälpts åt att ljuga om att det är en lag vi lutar oss emot. Jag som svensk kan nu bara be om en ny granskning av oss själva. Det är ingenting politiker eller media kommer att hjälpa oss med, vi måste börja tänka själva. Vilken är vår roll? Kan det vara så att vi inte granskar oss själva för att vi är rädda för sanningen? Att de som sorterade bort mig då med hot och slag nu är dina vänner, eller någons föräldrar. De arbetar runt omkring oss, de är inte samhällets utslagna eller obildade som så många vill tro. De är människorna som arbetar i de statliga verken, de är dagispersonalen och poliserna. De är affärsmännen och arbetarkvinnorna … Tillsammans har vi dolt vår vita elitism i ord som ”invandringskritisk” och ”Sverigevän” och vi har alla hjälpt till att skapa den rasism som nu sprider skräck och terror runt om i Sverige, Norden och världen.

Jag kan komma på mig själv att undra om något av hoten någonsin ens funnits där, argumenten om ekonomiskt förfall eller utrotning av det moderna Sverige. Rädslan att landet ska förändras i en riktning vi inte kan förutse. Eller om allt är konsekvenserna av rent vitt maktbegär, och av bibehållandet av den strukturen.

 

MARTIN ÖBERG bor i Varberg med sin sambo. Han arbetar med marknadsföring och är fritidspolitiker för Miljöpartiet.

Foto: Sion Fullana

 

Gillade du berättelsen? Sms:a TESKEDSORDEN 50 till 72901 så bidrar du med 50 kr till Teskedsordens arbete för mångfald och Tolerans. Teskedsorden har 90-konto och granskas av Svensk Insamlingskontroll.  Läs mer här.

Här kan du signa upp på vårt vänbrev!

KONTAKTA TESKEDSORDEN