Livet blir aldrig som man har tänkt sig, det kan bli bättre!

Den 28:e september 1968 visade jag mig själv för världen för första gången. Det blev en chock för alla. Jag var ett efterlängtat barn. Min mamma älskar barn och det bästa hon visste när hon var tonåring var att få sitta barnvakt. Hon längtade hela sitt liv efter den dagen hon själv skulle bli mamma. Dagen kom, men det var inte någon ljus dag. Direkt när jag föddes lindade en sköterska in mig i en filt och bar mig till en annan del av sjukhuset. Efter en stund kom en läkare och förklarade för mina föräldrar att de fått en dotter som helt och hållet saknade armar och att hennes vänstra ben var ungefär hälften så långt som det högra normala benet.

Ingen vet orsaken till mitt handikapp och de första dagarna var kritiska för man visste inte om jag även hade inre skador. Mina föräldrar blev rekommenderade att lämna mig på en institution, de behövde inte ens se mig. Men mina föräldrar ville visst ta hand om mig, uppfostra mig och älska mig. Och man kan nog knappast ha fått en bättre barndom än den jag fick.

Att vara annorlunda upplevs oftast som något negativt. Men för mig har det inte varit så. Jag har egentligen inte själv upplevt mig som så speciellt annorlunda, tvärtom så tycker jag det många gånger är en fördel. Man får ju göra vad andra inte får många gånger. I skolan till exempel var jag den enda i klassen som fick använda lärarens visselpipa när vi spelade handboll och basket, på friluftsdagarna fick jag bulle och saft istället för att springa runt i skogen.

Nu var jag ingen stjärna i skolan. Men det kan man ju ta igen senare i livet. I gymnastik fick jag bara en 2:a för jag kunde inte stå på händerna. 1986 tog jag 2 guld och slog två världsrekord i 25 och 50 meter fjärilsim på Världsmästerskapen. Geografi var svårt. Om någon skulle fråga vad mitt handikapp egentligen är så är det att komma ihåg namn. Men nu har jag i över 20 år rest till en mängd olika små platser i vårt avlånga land och besökt ett oräkneligt antal länder. Bara i Japan t ex har jag haft ca 50 turnéer. Så geografi kan jag nu. I engelska fick jag ytterligare en 2:a. Men efter alla mina resor och vissa utlandsstudier behärskar jag nu även det och lite japanska också!

Det finns ingen som kan allt eller har allt, men att få leva ett liv som gör skillnad är för mig ett mål. I många delar av världen skulle ett barn med mitt handikapp inte få visa sig om de över huvud taget får leva. Jag tror att världens framtid vilar i samhällets förmåga att låta alla sorters människor få en synlig, naturlig plats – handikappad eller inte, rik eller fattig, ful eller snygg. Varenda människa är unik och värdefull och tillsammans kan vi skapa en värld som är färgstark och rik. För mig är livet en gåva och utan mitt handikapp tror jag inte att jag hade fått ett så innehållsrikt liv. Jag har känt mig så oerhört älskad av mina föräldrar, av människorna i den miljö jag växte upp i och framför allt av Gud i min kristna tro, och det har format mig till den jag är. Men jag har haft en enorm tur! Jag är född i ett land där man får leva mitt i samhället med ett funktionshinder. Jag har haft fantastiska föräldrar och jag är född i precis rätt tid. Jag fick skörda vad många handikappade före mig hade kämpat och jobbat för i form av lika rättigheter och skyldigheter. Jag är också född före fosterdiagnostikens utveckling vilket gjorde att jag inte blev aborterad. Vem kan bestämma över någon annans rätt att leva? För mig är det självklart att alla människor har rätt att leva. Men till min stora sorg sker alldeles för många aborter i vårt land idag och hade jag fötts nu hade nog mina föräldrar blivit rekommenderade att abortera mig. För ett liv utan armar är väl inte ett liv … eller?

 

LENA MARIA KLINGVALL från Habo deltog vid 18 års ålder i sitt första SM i simning och blev uttagen till svenska handikapplandslaget. På VM samma år blev hon dubbel guldmedaljör och slog dubbla världsrekord. Hon deltog i OS i Seoul 1988. Hon studerade senare vid musikhögskolan i Stockholm och har sedan examen turnérat över hela världen. I Japan, Sydkorea, Taiwan, Singapore och Thailand har hon genomfört ca 60 turnéer och gjort ca 50 skivor och filmer. Hon framträdde vid invigningen av Paralympics i Nagano 1998. Hon har skrivit boken ‘Fot-Noter’ om sitt liv, som är översatt och utgiven på 14 olika språk. Ytterligare en bok, ’Happy Days’, är enbart utgiven i Asien. Hon är konstnär i Mun- och Fotmålarna. Hon är uppskattad talare om ämnen som människovärde, identitet och livskvalitet. Hon har även talat på TED.com. Hon har varit programledare i Svt och varit gäst i ”Här är ditt liv”. Hon har blivit utsedd till Årets smålänning och varit ambassadör för Jönköping. Lena Maria har tagit emot Kungens medalj av 8e storleken. Hon är hedersmedborgare i Taipei.

Foto: Andreas Joakimsson

 

KONTAKTA TESKEDSORDEN