Fri att definiera mig själv

Mitt främlingskap är inte ett främlingskap baserat kring en nations gränser eller ett pigments nyanser. Jag är i stället främmande för att betraktas av någon annans ögon och att definieras av någon annan.

Ni har säkert alla mött den känslan, när någon tycker att de känner dig bättre än du själv. Att de förstår vad du kan eller inte kan eller gillar, inte gillar. Du betraktas genom linser som är förutbestämda kring fasaden av din persona.

Är det inte priset på dina skor, adressen där du bor, guden på vilken du tror eller inte tror så är det kort och gott en föreställning om att förstå dig och Du.

En gång lät jag sådant bidra till vem jag var. Mina känslor styrdes baserat på en annan människas godkännande, eller ännu värre, bortstötande. Men jag har vuxit och mina vingar har slagit rot. Jag har lärt mig att den sanna kärleken är den som kommer inifrån.

Därför står jag stolt även när jag möter den som inte förstår, som inte ser det jag ser, det jag känner. Jag har lärt mig att den andres föreställning om mig inte är viktig, den är ofta inte heller rätt, kanske en slutsats av någon annans historia.

Varför ska mitt öde vara förankrat i någon annans föreställning? Jag som är fri.

Någon annan kan inte definiera mig till främling då jag definierat mig själv som vän.

Visst är det dock så att det finns de gånger då människor eller platser får titeln de Andra. Jag hade själv ”Alien passport” eller ”Främlingspass” som det hette när jag var liten. Det finns gånger då många tillsammans bildar idéer om att våra fysiska eller ekonomiska variationer gör oss till olika mycket värda som människor. Jag hoppas att var och en frågar sig själv vem det är som har tolkningsrätten på ens värde och vilket ansvar envar har att skapa det samhället som respekterar att människor är lika mycket värda?

Vi är skyldiga våra barn att skapa ett bättre samhälle än det vi själva har upplevt, där jämlikhet inte är något vi eftersträvar utan något vi andas och lever.

Jag är främmande inför illusionen om att vi skulle vara olika och att olikheterna skulle sitta i vårt hår eller i mynten i vår plånbok. Att kunskapen vi skulle ha lärt oss skulle ha gjort oss mer ödmjuka eller att vårt kön gör oss dummare eller smartare, bättre eller sämre.

Jag är främmande för det och jag vill inte heller bli bekant med det. Istället tror jag på att återta människovärde för dem som detta har devalverats för.

Mina slutsatser är resultatet av att ha vuxit upp i förorten, pluggat i gymnasiet i ett kontrasterande område, varit volontär i en spansk förort, lärt ungdomar i Husby framtidstro genom musik, pluggat juridik i England och Frankrike, spenderat en tid i New York och inte kunnat komma fram till annat än att vi är alla lika. Varför jag trodde annat är en gåta som någon måste lösa. Varför vi känner ett främlingskap inför varandra och varför vi har en rädsla innan vi har mött våra förutfattade meningar. Jag är den första att erkänna att jag har dem också. Det behöver inte vara för någon från ett annat land det kan vara för någon som är ny i laget som man spelar i.

Därför så vill jag slutligen säga att jag är främmande till hur förorten, dess människor och alltså jag beskrivs. Jag definierar mig som kvinna boendes i förorten. Jag ser bortom sensation och tidningarnas rubriker och känner mig hemma i en annan bild. Jag tänker på våra unga, som ska möta fördömande kommentarer rotade i idén att våra fysiska och ekonomiska variationer med mera skulle göra oss mindre värda.

Därför, när mina vingar nu slagit rot och jag är fri att definiera mig själv, tar jag chansen att inte bara berätta min historia utan möjliggöra hela miljonprogrammets story.

Jag vill uppmana alla att vara med i en kampanj som startar den 1 juni 2014 där vi ber alla skicka in bilder på förorten eller positiva saker som har med den att göra så att vi själva kan definiera förorten. Några av bilderna kommer att lyftas fram i Almedalen. Håll utkik efter mer information och vår hashtag som kommer att finnas på vår hemsida: www.amillionminds.se

Låt ingen annan definiera oss.

Kärlek och frihet,

Madeleine

 

MADELEINE OPIRA är grundare av A Million Minds, en tankesmedja som bidrar med idéer som på olika sätt möjliggör positiv förändring i miljonprogrammen. Madeleine är också författare till boken Generation Integration som berättar om en uppväxt i Husby, en djupdykning i svensk rasbiologi och förslag på lösningar på de utmaningar som Sverige ställs inför i samband med integrationspolitiken och globaliseringen. Sedan 2013 är hon utvald som change leader av Reach for change.

Foto: Jacqueline Opira

 

KONTAKTA TESKEDSORDEN

Vad tyckte du om berättelsen? Låt oss ta del av dina tankar!