Dom kallar mig invandrare. Behrang, du är en invandrare.

Jag svarar: Mina föräldrar är i och för sig politiska flyktingar och i och för sig har vi vandrat in en gång i tiden. Men neeeeeeejjjjjjj – jag är ingen invandrare – jag har ett hem och bor i en stad där jag har valt att stanna – Malmö.

Att hela tiden definiera en persons identitet utifrån en millisekund av ens liv. För det är just vad invandring handlar om – en millisekund.

En millisekund av ens liv då mina föräldrar tillsammans med mig landade på Arlanda en solig dag i juni 1987. En millisekund då de steg av planet och tog första steget på svensk mark.

 

Då och just då skulle du ha kunnat kalla oss för invandrare. Eller rättare sagt mina föräldrar – för en liten Behrang kunde inte vandra på den tiden – jag var ett litet barn som knappt kunde gå – utan snarare kröp – så benämningen på mig borde i så fall ha varit: en krypare ; ).

 

Oavsett vad – jag har varit med om mycket sen den millisekunden 1987.

Första kyssen, första studioinspelningen, första flickvännen, första jobbet, första lägenheten – ja listan är lång över saker och ting som man har varit med om. Varför ska då just den millisekunden definiera hela min identitet? Varför inte den millisekunden då jag upplevde min första kyss? Eller första gången jag fick ett sommarjobb?

 

Varför inte kalla mig för kyssaren? Eller sommarjobbaren?

 

Samhället är fixerat kring just denna specifika millisekund – och jag är rent ut sagt trött på det. Och saken blir inte bättre av det faktum att man tydligen kan ärva denna millisekund från generation till generation. Min dotter, född på Universitetssjukhuset i Malmö, ärvde denna millisekund och kallas idag för: andra generationens invandrare! Whaaaaaaaat – hon är ju faaaaaaaaaaaannnnn född på BB – hon är ju en BB:are i så fall!!!!

 

Säg mig när slutar man vandra?

Kanske Nordman har svaret – han har ju trots allt gjort låten: ”vandraren har ingenstans att gå” – han borde kanske veta? Eller jag vet shiiiiiiiiiiiiiiii!!!

 

Eller – vet du vad – jag vet – jag är ingen invandra(re). Jag är i så fall en invandra(de) – vandrat in under en millisekund – vandrat in en gång i tiden – varken mer eller mindre. Jag har valt att stanna kvar. Har privilegiet att ha en lägenhet, ett jobb och ett personnummer med de fyra sista sifforna inkluderade (sjukt att vi lever i ett samhälle där människor illegaliseras bara för att de inte har de fyra sista siffrorna).

 

Jag är ingen beduin – även om jag är en globetrotter och gillar att resa.

 

Jag är rent identitetsmässigt en mix. Kalla mig för en kosmopolit, en hybrid eller framförallt kalla mig för en kreol – någon som har skapats av en fusion. Låt mig rimma lite för er som den rapparen jag är:

 

Kalla mig för interkulturell eller interreligiös /

Så låt mig nu ge er en postkolonial prognos /

Jag är en skapelse av de olika identiteter, kulturer, traditioner, berättelser, idéer och möten som har skett och som sker konstant där jag bor. Fusion av olika möten, människor, språk och kulturer. Jag säger Shu, firar newrouz, ramadan och valborg och blandar gärna falafel med lite potatismos. Det om något är kreolskt och organiskt – men inte exotiskt – jag är trött på att exotifieras och se min personlighet förminskas till att bara vara lika med en maträtt.

 

Jag är ingen Aladdin som ska ge någon en flygtur på min persiska matta (jag äger inte ens en matta). Min fru heter inte Jasmine och den enda lampa som jag äger är en läslampa (och så vitt jag vet så bor det ingen ande i den). Jag äter inte falafel varje dag (även om jag älskar falafel) och tänker inte leva upp till samhällets sätt att orientalisera mig eller mina systrar.

 

Jag är mer än en bild av tusen och en natt. Jag är mer än den koloniala bilden av mig. Jag tänker bryta mig loss från alla dessa mentala och strukturella kedjor. Jag tänker synliggöra och kritisera strukturen. Jag tänker kritisera beskrivningen av mig som ”kameldrivaren”, ”kvinnoförtryckaren” och ”tyrannen”. Jag tänker lyfta det faktum att patriarkala strukturer och normer finns överallt och inte bara i en viss region eller i en viss religion.

 

Jag vill inte längre prata om tolerans. Jag vill inte bli tolererad. Att bli tolererad betyder att du fortfarande är normen och att jag endast blir tolererad på grund av din välvillighet. Skulle du någonsin säga till din mamma – mamma jag tolererar dig som du är, när du ska visa kärlek till henne. Jag är ganska säker på att du skulle säga jag älskar dig, jag respekterar dig, jag accepterar dig för den du är.

Att bli tolererad betyder att du fortfarande har makten och att jag kan få lov att finnas till hands endast ifall jag accepterar maktens normer och strukturer och anpassar mig till den.

Nej – jag vill inte bli tolererad – jag vill bli accepterad. Accepterad och respekterad. Jag vill ha samma rättigheter som du. Jag vill inte ha din välvillighet – jag vill ha rättvisa – jag vill bli behandlad med mänsklig värdighet – jag vill ha mina mänskliga rättigheter – jag vill ha samma rättigheter som du har – och vill bli behandlad så som du själv vill bli behandlad.

Jag är ingen främling och det jag påverkas av är ingen främlingsfientlighet. Jag är en kreol och en rasifierad svensk och det jag påverkas av är rasism och inget annat än rasism.

 

Jag påverkas av de sociala konstruktioner som essensen i rasismen skapar och innebär. Samma sociala konstruktioner som romer, afrosvenskar, judar, samer och många andra minoritetsgrupper påverkas av.

Hur kan jag vara en främling när jag har bott här hela mitt liv. Nej – jag är ingen främling och jag tänker inte reducera rasism till främlingsfientlighet.

Jag bryter inte på svenska – jag bär på en dialekt – en sociolekt. Språk är föränderligt och säg mig nu – hur ska man prata ”korrekt” svenska? Är det som Gunde eller är det som du? Är det skånska eller är det rikssvenska? Är det dalmål eller småländska?

Språket som talades igår lät inte som det som talas idag och språket som talas idag låter inte som det språk som kommer att talas imorgon.

Språket är föränderligt.

1700-talets svenska lät som tyska.

1800-talets svenska lät som franska.

1900-talets svenska lät som engelska och 2000-talets svenska låter som arabiska, persiska, somaliska, swahili, polska etc.

Språk har alltid påverkats av andra språk och influenser. Språk är hybridiskt – språk är kreolskt.

När flera kroppar möts – när flera berättelser möts – när flera språk möts – då skapas det en fusion och ur fusionens reaktion skapas nya kroppar, nya berättelser och nya språk. En kropp, en berättelse och ett språk som är just en fusion av flera kroppar, flera berättelser och flera språk. Och det nya är föränderligt.

Som mina bröder Lewend och Sina sa: ”En kreolsk identitet är föränderlig.” En kreolsk identitet är en samtida identitet och samtiden är alltid föränderlig.

Vissa vandrade hit, andra flydde eller kröp hit och oavsett om du sedan växte upp i innerstaden, miljonprogrammen, förorten eller glesbygden så blev vi, är vi och förblir vi hybrider – kreoler.

 

Alla har inte en svart skalle. Vi tänker inte förbli förtryckta och sedda som kackerlackor (även om vi har tagit tillbaka begreppet blatte och omdefinierat begreppet till något att vara stolt över så kan vi ändå aldrig ändra det faktum att ursprungsdefinitionen av ordet blatte = en kackerlacka). Jag vandrar konstant in och ut. Jag vandrar fram och tillbaka. Jag stannar och reflekterar. Jag chillar och snackar. Jag lär in och lär ut. Jag inspireras. Jag är kreol.

 

 

BEHRANG MIRI är rappare, programledare, skådespelare, skribent, samhällsdebattör, föreläsare och pedagog med stort engagemang i sociala frågor och frågor som rör barn och unga.

Han var med och grundade ungdomsrörelsen RGRA – Rörelsen Gatans Röst och Ansikte 2004 som arbetar aktivt med mobilisering och pedagogiskt arbete med bland annat Hiphop och media som verktyg för att fånga upp ungdomar så att de själva kan höja sina röster i frågor som rör deras bostadsområde, ort, miljonprogram, skola etc.

Behrang släppte sitt debutalbum ”Boken om vårt liv” 2008, där han lyfter berättelser, röster och samhällsfrågor som vanligtvis inte synliggörs. Texterna är vardagliga, reflektiva, filosofiska och samhällskritiska och musiken är en fusion av Hiphopens tunga beats och mellanösterns samt nordafrikanska rytmer. 

Behrang deltog i Melodifestivalen 2013 med låten ”Jalla Dansa Sawa” som blev en stor hit förra året. Han har arbetat som programledare på SR och SVT och är just nu aktuell som programledare för Aftonbladet TV:s ”Partiprogrammet”. Han släpper dessutom sin nya singel ”Koma” senare i höst.

foto: Macs Moser

 

KONTAKTA TESKEDSORDEN

Vad tyckte du om berättelsen? Låt oss ta del av dina tankar!